Frustrerad
Suck, det här var inte bra för motivationen. Den veckan jag gick ner ett kilo gick jag ut och joggade tror det var två gånger faktiskt, men samtidigt så åt jag ute en gång och rent allmänt var jag inte helt superoptimal.
Jag tycker det är mycket konstigt att jag inte gått ner den här veckan. Varför? Det KÄNNS som jag har haft underskott, kanske inte så jättestort, men dock. Ett halvt kilo kan jag väl få gå ner? Tvåhundra gram? Vad som helst, bara inte +/- O. Visst att det är bättre än att gå upp, men när man gett sig den på det och verkligen tycker att man gjort bra ifrån sig så känns det väldigt trist att det inte på vågen iallafall visar framsteg.
Liftarens guide i din dator nära dig
Lagom till premiären för liftarens guide till galaxen i den här veckan hittade jag nyss ett jättegulligt skal till winamp på det temat. Det är den manodepressiva roboten Marvin som står och stampar takten. Själva spelaren har väldigt "rymddator"-utseende med tanke på spakarna för volym och för sökning inom låten.
Jag tänkte mig också boka biljetter till premiären på onsdag, men kära SF hade inte tänkt släppa filmen annat än i huvudstaden. Varför gör dem så? Har gått och sett fram emot att få se filmen, även om bilder från den ser ganska dåliga ut; tillexempel ska Zaphod Beeblebrox ha två huvuden..
Gerdahallens gym
Och har man bestämt att på måndag kl 13:00 ska vi gå och träna så kan man inte bara svika och balla ur. Då blir det att dra sig dit. Dessutom har träningskompis andra fördelar såsom ett stöd i styrkehallen när man känner sig ensam och uttittad, ett gott skratt mellan seten och någon att prata med i omklädningsrummet. Helt enkelt blir träningen roligare med träningskompis.
Jag kommer såklart att gå dit själv också framöver, men till en början är det bra att ha sällskap. Gerdahallens gym är så stort. Och det är helt annat klientel än på Nautilus. De flesta killar är ganska biffiga eller bara rent allmänt vältränade, tjejerna likaså som svettas på trampmaskinerna... Vi gick först till "tjejgymmet"-samma som rehabgymmet, men om något gjorde en deprimerad så var det där. Det var litet, instägt och trångt. Nej, vi värmde upp lite på deras gå-band men sen tog vi oss i kragen, svalde stoltheten och gick ner till stora styrkehallen. Väl där var inte någon instruktör på plats, så vi gick åter till receptionen, där han stod och pratade. Sen fick vi hjälp och han visade oss ett program.
Styrkeprogrammet är ett helkroppsprogram, med 15x2 repetitioner. Tror det var 7 övningar eller så totalt. Inte så många med andra ord, men instruktören sa just det att det här är ett nybörjarprogram. När man kört det 2 ggr i veckan i 8-10 veckor kan man sen komma tillbaka till honom och be om uppgradering.
Det känns bra. Det känns väldigt bra. Nu ska jag äntligen komma iform. Så nu blir det gymmet 2 ggr i veckan och ska försöka springa/gå på spinning eller göra något annat intensivt 1 eller helst 2 gånger i veckan. Plus promenader. Plus bättre kost. Det kan inte bli annat än bra, eller vad säger ni?
Viris
Det här är min söta kisse, Elvira. Hon är 9 år gammal snart, och har väl därför nått övre medelåldern. När hon var liten var jag bara 11-12 år och var därför nästan lite rädd för henne eftersom hon var så extremt busig och galen. Men alla kattungar rivs och bits ju lite, det gör ju inte särskilt ont egentligen, det är ju bara lek. Detta har gjort att vi kanske inte har samma kontakt som andra (hm, heter det mattar och hussar till katter?) nåja kattägare då; har. Men på senare år har hon lugnat sig en del och det är först nu vi kan gosa lite och hon är mer tillgiven. T.e.x märker jag att hon söker kontakt på ett helt anant sätt. Hon kan gå och buffa lite på mig ibland när jag sitter vid datorn enligt henne för länge, och vilja gosa lite. Jag kan bära henne längre stunder, men hon är inte så särskilt mycket för varken det eller att sitta i knät, vilket jag hade önskat. Men hon är ju en individ, även om jag tror att "uppfostran" spelar stor roll. Om jag hade gosat och lekt mer med henne när hon var liten hade hon kanske varit ännu lättare att få kontakt med nu. Det är också bara jag i familjen som har den här kontakten. De andra får på sin höjd en strykning längs med benet när de ger henne mat eller släpper ut henne...
Hursomhelst har jag insett att förr eller senare kommer jag ju att flytta. Och såklart kommer jag att sakna även Viris. Men min plan är att inom en inte alltför lång framtid kommer jag att vilja ha en egen kise, och ska tänka på att gosa och låta den leka/riva lite. Jag kanske är lite påverkad, tre av mina kompisar är nämligen i kattskaffartagen. Och igår besökte jag min kompis och fick träffa hennes söta lilla Oskar (svart tremånaders kattunge). Mycket gullig katt det där.
Katter är helt enkelt ett must have i bostaden, iallafall för mig. För vem kan inte motstå ett stilla spinnande bredvid en när man ligger och läser? Eller någon som hälsar en med ett stort MJAU när man kommer hem om hon råkar vara utomhus? Nej just det, det är svårt.
Fickparkering
Som sagt, igår fick jag hårt inse att i trafiken är det ett handikapp. Jag skulle nämligen hämta kinamat igår på Blue Diamond i Lund, som ligger mitt emot stationen. Där är fickparkeringar på båda sidorna, och vet ni vad, det fanns faktiskt en bra plats mitt framför ingången! Sen insåg jag att det inte är lönt att försöka, jag hade stoppat upp hela trafiken på gatan om jag skulle försöka krångla in volvo s60n i den rutan. Så jag fick dyster köra vidare, och passerade ett par platser till som var lediga. Det slutade med att jag fick stå under Malmborgs. Jag har inget emot att gå några meter, men det var ändå retligt att behöva åka dit bara för att jag inte kunde fickparkera. Klockan var närmare 19-tiden, så det var inte helt kaotisk trafik på gatan ens.
Det är tydligen inte bara jag som är dålig på att fickparkera. När jag kom gåendes till restaurangen, och passerade en av rutorna såg jag en blå volvo, kombiversion, med en man som såg väldigt självsäker ut och bara "svängde" in i rutan kanska kraftfullt och fort. Ack så han missbedömde. DUNK-GNORF-TJOFF sa det när höger framhjul körde på gatstenen. De som satt på uteserveringarna tittade dit och såg förvånade ut. Jag såg inte resten av scenen, men sen när jag kom ut från BD stod hans bil minst 30 cm från kanten och helt snett och vint.
Jag kanske inte kan fickparkera just nu, men alla andra är inte proffs heller; inte ens män som sägs köra så bra. Dock är planen och önskningen att försöka åtgärda det, jag kan säkert egentligen, måste bara lära in tekniken igen. Någon som har några tips på hur man gör?
Kodknackaren Ullis
- Min kompis Dilona's hemsida med
blogg-funktion. Vi har sagt att hon ska designa (dvs rita på penna och
papper, hur gulligt är inte det nu i IT-åldern?) under sommaren en
layout som hon gillar. Sen kan jag hjälpa till med kodningen och lägga
upp den på egen domän på webbhotell som fås billigt på B-one.net. I utbyte har hon
lovat att lära mig lite om smink, eftersom jag kan nada. Det är bra med
vänner, man kan utnyttja deras kunskaper moahaha.
- En omgörning av min andra kompis dataföretags sida. Min andra vän Richard jobbar på ett dataföretag, och de vill göra om sin hemsida. De ska utlysa en tävling som går ut på att göra om den och lämna in arbetsprovet som kodad sida. Den som vinner förutom äran att använda sidan får dessutom en timanställning på företaget. Eftersom jag tycker det är superkul att göra hemsidor så tänkte jag slänga in ett förslag. Jag har juli på mig, men min layout blir klurig för att få den "skalbar" dvs så att bakgrundsbilden ändrar sig efter hur stor skärmupplösning och fönster som används för tillfället. Undrar om det överhuvudtaget går. Isåfall får jag fundera ut ett alternativ, men jag har ju fastnat för den här layouten och kan inte skiljas från den så där i ett handslag.
Så nu har jag två kodprojekt, saknas bara några liter joltcola, en fet pizza och en skabbig t-shirt och monoton techno? Jag föredrar decaf kaffe (även om jolt äger), frukt alt. lite gröt emellanåt, fräscha normala kläder och klassisk musik.
Choklad på dieten?
Även om jag kör diet just nu.
Det är ett bra alternativ till 300 gr godis, tycker ni inte?
Om en ruta om dagen kan få mig att hålla in på godis rent allmänt så är väl det suveränt. Kalorierna blir väl ca som ett medelstort äpple dvs ~ 60. Och det är ju en barnlek att förbränna.
Jag har typ inte gjort annat än rört på mig idag. GIck en superpromenad vid lunchtid till delphi för att jag skulle ge min gode vän Richard ett sk "fridgepack" dvs 6 burkar cola light som inflyttningspresent. Men gudars skymning vad långt det var! Och hett! *puh*
Sen har jag gått två promenader med brorsan och 21:30 ska jag gå en kort runda med pappa också. Så jag har nog fått min dagliga motion. :)
Nej, nu smälter snart chokladen och kaffet svalnar. Bäst att fortsätta förtära!
Länge leve Gmail!
Jag har skaffat en ny epostadress och kommer snart använda den i MSN Messenger. Den heter ulrika.wiqvist@gmail.com. Gmail är googles egna gratismail, med bland annat
- 2 GB utrymme
- POP3-stöd (Du kan nå den från ett mejlprogram och slipper webben!)
- smart märkningssystem för mejlen
- inte alls lika överbelastat som hotmail
Iallafall så frågade jag min vän Richard som jag msn:at med ett tag om inte jag kunde gå med, då han hade gmail. Och visst, samma kväll installerade jag gmail-kontot och provskickade. Jag har blivit värsta Mozilla-nörden, så använder nu både Firefox (Webbläsare) och Thunderbird (Mejlprogram). Även om jag är lite osäker på om inte norska Opera (Webbläsare) är bättre än firefox. Opera har ett bättre fliksystem och snyggare gränssnitt rent allmänt, även om det iofs går att byta tema.. hmm.
Min nya kärlek
Skillnad har det varit med saxofonen. Jag och Thomson har mycket trevligt och har redan byggt upp en nära relation den vecka han funnits hos mig. Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag tycker bättre om ljudet, även om fint trumpetspel såklart är jättefint också, det är roligare att spela i.om. att det är mera ventiler. Sen själva speltekniken och munstycket passar mig bättre. Det är bara att erkänna, jag var nog inte en renodlad brass-tjej. Träblås och särskilt saxofon passar mig bättre.
Jag har den här veckan spelat i snitt 2 timmar om dagen. I början gnisslade det lite, men det är väl alltid så med nya och oinkörda ;) Sen började det flyta ut ljuva toner ur klockstycket. Har köpt två böcker med komp-cd-skivor och det är bland det roligaste som finns att spela till. Sen är det ju bra träning också så att man kan lära sig att lyssna på andra av den händelse att man någon gång hittar en orkester eller band att gå med i.
Så här är de generella fördelarna med saxen:
* Det är ett C-instrument. ALlt blir så mycket lättare. Jag kommer alltså kunna spela med brorsan (trombonist) och e.v. min kompis (cellist) obehindrat utan att behöva transponera. Bekvämt och bra.
* Jag känner en helt annan motivation och lust till att spela, bara det är trevligt och kommer göra att jag tar mig längre än trumpet-spelet.
Barbapapa
| Minns ni de här sötnosarna? Historien om barbapapafamiljen är väl en klassiker, iallafall för mig som är född i mitten av 80-talet. Jag minns iallafall att de var väldigt fascinerande och lustiga eftersom de kunde ändra sig till vilken form som helst. Lyckan och nostalgin var stor igårkväll när jag hittade ett avsnitt att tanka hem. Med tanke på den nya lagen kanske det är farligt att skriva så här, men, om de hade funnits i handeln hade jag gladeligen köpt en film med dem. De är så söta och roliga. Tyvärr var just den här filmen på franska, men det är sånt man får leva med. Jag skrattade gott när barbapappan i fångenskap såg en snigel och helt plötsligt ändrade form till det och speakern sa: "Hiphiphip - barbatrick!" Hihi, vad sött det var. Det här var tydligen första avsnittet, för han såg förvånad ut när han upptäckte att han kunde ändra form. |
Jag vill ha..
Last days of may
Helgen spenderades med att promenera som en liten tok, bla tog vi en jätterunda på djurgården 9 km. Hittade en söt liten rosa tröja på esprit, och en vit sommarjacka på en affär som kallade sig etc (www.etc.cc) Vi såg också Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Jag har sett den vid ett tidigare tillfälle, men jag diggar verkligen den filmen. Den är suverän!
Oh, jag måste ladda ner lite madonna också, det lyssnade vi på. Det är "feelgood"musik!
Det blev söndageftermiddag och dags att boka biljett tillbaka. Min syster är fortfarande så gammaldags att hon bara har modemuppkoppling, och en väldigt instabil sådan. Så det var lite trassel med att boka sista minuten hem, men tillslut gick det.
Resan hem var däremot en besvikelse. Jag ville ha gott om tid på centralen så jag kunde köpa tidning, kolla ut vilket spår tåget skulle gå på osv.. supa in atmosfären :P Iaf så gick vi till t-banestationen och jag kom med ett tåg som skulle gå vid kvart i 2 ungefär (Mitt tåg till lund skulle lämna centralen 14:20). Det börjar åka men sen säger det stopp. Vi kommer inte längre eftersom det var strömavbrott. Ännu var det inte panik, men usch, tiden tickade ju! TIllslut började vi väl rulla, så jag var på Centralstationen ungefär 14:08. Med andra ord bråttom till att hitta tåget. Någon handling blev det inte.
X2000-tåget rullade med normal fart ända till Norrköping, där det strax före perrongen totaldog. Det kunde inte ens köra fram till perrongen! Till slut kom det fram och folk kunde gå av och på. I speakern kommer sedan meddelandet att det är ett elfel på tåget och banverkets personal ska komma dit. Att reparera detta tog totalt 2 timmar! ÄNTLIGEN kom vi iväg och rullade ända till Linköping, där det var kört igen. Nu säger dem att vi får hoppa av och gå på ett X2000 som går om 20 minuter eftersom det här tåget inte verkar vilja samarbeta idag. Vem vet det var kanske trött på livet? Det är ju måndag. Då har väl ALLA inkl lok ångest? Sen rullade vi iaf sakta mot skåne, saktare än vanligt eftersom det var "kö" på spåret pga andra försenade tåg..
Summa summarum detta inlägg:
* Trevlig helg med systern och fina kläder
* SKulle varit i LUnd 18:31. Jag var där ungefär 22:00.. och var så trött så jag tog en taxi hem
* En del ångest i helgen över alla smala piffiga människor, men, det ska väl gå att vända till ngt bra
* TÅgförseningen blir en gratisbiljett tror jag, kan användas igen med andra ord. Mucho practicale!
Nu ska jag sova, jag har nk-prov imorn. Har inte pluggat så mkt. Hoppas Gud är barmhärtig..
Melodistöld?
Undras nu bara vem som stulit av vem eller om det är samarbete. "Hmm-andet är nämligen nästan identiskt! Ladda hem och lyssna själv!
Alltså
Lauryn Hill (Fugees) Ready or Not
vs.
Enya Boadicea
Samarbete
Dels så gillar jag starkt min nya human priest. När jag var på ett quest som innebar att döda några små banditer var det en human mage där också. Snäll som jag är ser jag att han har problem och helar honom och förstärker med fortitude. Detta gör att han klarar kampen. Det var visst trevligt att inte dö för sen blir jag inbjuden att vara med i hans "grupp" och ett "thank you". Jag fick till och med vara med i hans guild! Så nu är jag stolt guildmedlem också.
Det låter lite mesigt, men det är kul att bli uppskattad. Den rollen får man ju aldrig som warrior. Nu kan jag till och med återuppväcka de döda. Gissa om det kommer användas!
Hur som helst så dödade vi de där banditerna och tog deras armband. Sen gjorde vi lite andra quest också, bland annat lite murlocs (vattentroll). Vad som är jobbigt med både murlocs och banditer är att de är humanoider, vilket gör att de gärna samarbetar och ropar på hjälp. Så man får se upp så att inte flera stycken kommer springande...
Del 2 av det som var roligt igår var att jag hjälpte en till spelare, en tjej, human warlock med ännu fler banditer. Fast denna gång ville vi åt de röda hårbanden. Vi pratade engelska en stund men helt plöstligt säger hon bara "I'm swedish". Hahaha.. vad dumt det kändes! Där har vi alltså stapplat på engelska i en kvart-20 minuter... OMG! Det var roligt.. Det var alltså en 19årig svensk tjej jag snackat med hela tiden. Lite komiskt!
Vi begav oss en sväng till stormwind också för jag skulle träffa någon slags high priestess och en annan snubbe för ett quest. Efter det teamade vi en stund med den andra killen, en human paladin anslöt sig också. TIll slut var vi alltså ett team på
* human paladin lvl 12
* human priest lvl 10 (lvlade precis. massa nya spells!)
* human warlock lvl 10
* human mage lvl 9 (eller 10 minns inte)
De där gnolls-djuren inkl bossen kunde känna sig ganska ägda. Men gud så roligt det är att teama med andra!
Mina karaktärer
Server | Ras | Klass | Level |
Shadow Moon | Tauren | Warrior | 16 |
Skullcrusher | Human | Priest | 6 |
Det här är alltså mina karaktärer i World of Warcraft. Jag tröttnade en aning på Warrior och kände för att vara en hjälpande helare ett tag. Det är roligt att hela folk när de håller på att dö under slagsmål. Iaf när de säger thx ;) Man är väl lite ego..
En vanlig dag
Men jag vet inte vad jag ska fylla det med. Inget kul händer. Jag har tandvärk och jag ska till tandhygienisten imorn. Usch och blä om jag har hål. Jag tycker iNTE om när folk borrar och sliter och drar i tänderna. För att inte tala om att karva loss tandsten. Det gör iofs inte ont, men det låter som om han karvar i själva hjärnan. Kras, kras. Nej, det blir till att hålla rent i fortsättningen och inte småäta. Särskilt inte sockerrika saker.
På torsdag ska jag köra polisbil till Östersund. Det ska bli kul! Återkommer såklart med min "reseberättelse". Som lektyr medan min bilpartner kör har jag med mig min (idag) nyinköpta strategy guide till World of Warcraft. Kände mig lite tjatig och dum när jag frågar folk hela tiden om hur man gör olika saker, så jag löste det på mitt eget sätt. Min tauren warrior är numera i level 14! WIii! One down, only 46 lvls to go.
Nu måste jag snart gå, jag ska skjutsa bror till sin orkesterövning och samtidigt gå in på Felia och köpa en bärbar telefon. Vi är lata i det här huset och står inte ut med att inte ha telefon på varje våning...
Just det, jag har gått ner 124 gram. Vikten bestod till 100% av hår.
... insert garv here ...
Ursäkta, det var ett dåligt försök att vara rolig. Jag har klippt mig. Inget dramatiskt, bara filat och format lite. Hon som klippte mig var en väldigt liten och söt asiat (nej, jag är inte lagd åt det hållet..). Asiater är fina! Kort var hon också. Trodde inte jag med mina 162 cm över havsytan någon gång skulle känna mig lång.
Får blogga lite mer seriöst sen.
Mulligt är gulligt
Min teori är att iaf MIN Hjärna har den föreställningen/fördomen (och ofta har jag fått den bekräftad, så det är väl inte helt taget ur luften) att mulliga killar är:
* ofta extremt underhållande - detta är väl för att kompensera sin snygghetsfaktor
* jag tänker mig att om de nu också är mulliga så kanske de inte bryr sig så mycket om man själv är det? liksom det vore att kasta sten i glashus om de påstod att tjejen måste ha 90-60-90 mått. (särskilt det där 60 är hårt, men jag kämpar). Därmed blir de mindre ytliga vilket ger dem egenskaperna snälla och gosiga, mer mogna... helt enkelt bättre människor.
Mitt ex var minst sagt rund, en annan kille jag spanat på för ett tag sen var väl inte heller i toppform, och jag har fått upp ögonen för en kille i min skola? Han är helrolig och skön och faktiskt ganska söt trots större kroppshydda.
Jag vet, det här låter extremt fördomsfullt, men som man har fördomar att tjockisar är dumma så finns det en fördom att smala alltid är ytliga och inte lika snälla. Och visst, jag skulle likaväl kunna falla för en kille som är smal. Det är ju ändå PERSONEN man ska umgås med, leva med och älska.
Apropå ytlighet. Om ni läst min blogg tidigare har jag säkert framstått som extremt barnslig och omogen när jag säger att jag inte duger med min nuvarande vikt, och att detta inlägg som beskriver att mulligt duger strider mot den inställningen. Jag försöker intala mig själv att det bara är för min egen skull jag vill gå ner. Längst inne är det så. Men jag måste tyvärr vara så naiv och lättpåverkad och erkänna att det är pga ångesten som mulligheten generar som jag vill gå ner. Det är ju egentligen samhällets och ytlighetens krav som gör att man får ångest. När man inte passar in. Hade mulligt också funkat hade jag såklart inte fått ångest. Det sitter ju inte ångestampuller i fettcellerna direkt...eller?
Egentligen vill jag inte vara ytlig mot mig själv heller, men som sagt, det beror på att jag så starkt fått griller i huvudet om att jag inte duger just nu. Iofs borde jag kanske anlita en hjärnskrynklare istället för en personlig tränare eftersom det mesta sitter i huvudet.. men kom inte å säg att utseendet har nada betydelse. För det har det i dagens samhälle bland ungdomar och även äldre människor. Helt klart.
Prestationsångest
Åtskilliga av mina "ångesttillfällen" låter säkert extremt töntiga, naiva, omogna så bespara mig era kommentarer av den typen. Jag vet att det bara är strunt i alltihop, men om det vore så enkelt som att bara trycka på en knapp och ge f*n i att ha ångest så säg mig var den knappen sitter. Jag DUBBELKLICKAR GLADELIGEN på den.
Följande är något av de ångestframkallande momenten i mitt liv för tf:
* Kroppsform (Tål inte min vikt och mängd fett. Det är inte klädsamt.)
Detta påverkar mig i följande situationer:
- Jag har sämre status på "köttmarknaden" d.v.s att hitta kramkamrat.
- Min personlighet hämmas eftersom jag inte vågar vara den glada Ullis jag egentligen är, men eftersom jag ständigt tänker på att jag inte duger vid dessa xx kg så..blir det inget vidare.
- "Ute" och då menar jag inte på fest, jag festar aldrig. Utan snarare kan jag gå och fundera hela tiden över varför den där tjejen sneglade på ett nedlåtande sätt. "Haha, tjockis! Ät inte godis, utan ut och spring!" Varför den där killen svepte snabbt med ögonen förbi men sen bara vände sig bort. Och nu menar jag högst normala tillfällen såsom mataffären, träningsstället (vill gärna styrketräna men törs inte då jag är för otränad och ful just nu), skolan ...
- Internet. När man pratar med folk på e.x. chatter och communityn, msn med mera så är det inte bara bullshit att utseendet har mindre betydelse där. Snarare blir det nästan VÄRRE. Vet inte hur många gånger jag blivit dissad av folk så fort de sett min bild. De går "mystiskt" offline och stannar så - dvs jag har blivit blockad.
* Intelligens/Charm
Jag tycker ofta att jag är den tråkigaste, mest korkade, och som inte har något kul att säga som duger när jag träffar folk. Detta gör att jag hela tiden måste fundera på vad som kan gå hem och jag blir inte sådär härligt spontan och rolig som en del människor är. En vän till mig är en mästare på detta, charmas man inte av henne har man nog ett fel någonstans. Men OK, alla har inte toppenhumor. Men jag har inte ens något vettigt att säga! Jag kan inte kommentera och diskutera e.x. kultur såsom musik, böcker eller film. Jag har inget extremt specialintresse som är coolt att prata om. Jag förstår inte hur de vänner jag har står ut med mig, blir de inte UTTRÅKADE?
Egen hemsida
Jag gillar att skapa saker. Musik, korsord, hemsidor .. varav det sistnämnda har jag alltid drömt om att ha en fin dylik. Min tanke är att få upp en sådan i slutet av månaden då jag fått lite mer pengar. Har dock hittat ett superbilligt alternativ med webbhotell för 20:- per månad. Vilket är ett helt överkomligt pris för 250 MB utrymme, egen domän ..
Diskuterade med en vän vad jag ska ta för domän. Jag vill kunna ha subdomäner "avdelningar" på sidan. En tanke var därför typ IUWonline.net (IUW är mina initialer). Ett "nätnamn" jga fastnat för är safirflicka, det är också en rimlig kandidat, men låter lite töntigt. Eftersom jag får epostadress kopplad till domänen är det ju schyst om den låter lite seriöst också. Någon som har en idé? Det ska låta bra och inte vara för hypat heller. Jag funderade på ulliswebb.net men ulliswebb, hur seriöst låter det?
Min hemsida skulle alltså vara uppdelad i följande kategorier:
* "Allmän sida" - som en blogg fast med egen design :P
* Korsord, mina dylika och info
* Viktlogg (se nedanstående)
* Ev sida med mina låtar
* Säkerligen nåt mer, det är ju utbyggbart
Jag är lite inspirerad av e.xvis Dessis viktlogg som finns på www.dessi.se/vikt/ . Där registrerar hon sin vikt varje vecka och skriver små kommentarer. Och FÅR kommentarer och stöd i gästboken. Plus att vet man att man ska skriva in sin minskning är det säkert en morot att jobba hårdare. Det är som med kaloriräkning. Periodvis har jag ägnat mig åt detta, och visst har jag gått ner. Men det är nog mer för att en fast "ram" att hålla sig till var den mentala piskan som behövdes. Tål att sägas igen: Viktminskning är 99% mentalt.
Även om jag inte är så alternativ att jag gillar hennes nya stil uteseendemässigt (även om det är coolt på henne) så beundrar jag hennes framsteg på viktfronten. Hon har sedan i september eller nått förra året gått ner snart 8 kg. Vilket låter väldigt sööööligt. Om man tittar på hennes nya foton är det ju en GRYM skillnad. Bara -6 kg syntes ju! Iofs brukar man väl säga att ungefär var femte kilo är en klädstorlek, så det är ju rimligt att det syns.
Därför tror jag också måste lägga ner alla tankar på dietinsatser och göra som henne, ta det saaaakta men säkert. Hon har ju tydligen inte ens tränat särskilt mkt. Vilket motsäger mina något förstörda tankar om hur mkt man måste träna för att hålla sig/bli smal. Visst är det bra att motionera, men man ska göra det för att det är kul/är skönt. Om man gör det endast för att hålla vikten är det nog bättre att se över kosten i förstaahand. I princip kan du ju äta dig tjock på frukt (även om det blir svårt), om det innebär att det blir ett kaloriöverskott trots joggingrundor.
Sommaren
Först slutar skolan. Måndagen därpå ska jobba i följande 3 (4) veckor på min pappas arbete. Produkten av det blir trevliga pengar.
Veckorna därefter som då verkligen är "sommarlov" måste jag plugga en del. Jag har ju tänkt bli klar med gymnasiet till hösten, och föregående terminer har gått för sakta, så det blir tungt nu. Hur som helst ska jag b.l.a läsa Engelska C. Och visst, jag gillar engelska. Men jag är inget vidare oavsett språk på att på kommando läsa romaner och sedan skriva något smart om dem på en dryg sida. Vilket kanske låter ganska enkelt, men jag får liksom tummen aldrig loss när det är ett 'krav'. Så min plan var att jag under sommaren ska läsa iaf 3, helst alla 4 obligatoriska böcker som jag vet med mig kommer bli uppgift i höst. Om jag kunde undanstöka den uppgiften vore det ett stort försprång och lyft.
Jag har också tyvärr ignorerat religion A, så därför ska jag försöka plugga in den också. Skriva klart om alla religioner och sedan börja plugga in dem. Ska kolla om det går att helt enkelt skriva en prövning på det istället för att ha den som en släpande studieverkstad hela hösten.
De kurser jag tänker avsluta i kurs är alltså:
* Engelska C 100
* Religion A 50
* Geografi A 100
* Samhällskunskap A 100
* Naturkunskap B 100
* Människan soc. och kult. 100 (mest för utfyllnaden)
* Information & Layout B 100
* Och en kurs till, men min hjärna står still nu. Redigerar senare när jag kommit på det, och jag fått datorn igen. Min bror vill WoWa. --- just det. Projektarbete 100 p också. ----
För att göra det här inlägget lite roligare kommer här en idé och frågeställning på vad jag ska lägga en del av de ihoptjänade pengarna på, och därav kommer ägna en del tid åt de resterande sommarlovet varvat med joggingturer, världsreligioner och English novels.
Kandidater är följande:
* En midikeyboard + musikprogram ~ 1600 kr
- Låter mig göra klart och inspirerar säkerligen till nya låtar, i noter och som midifiler
- Låtskrivning bör också åtföljas med en dos sånglektioner så att jag inte behöver skämmas om jag ska sjunga in dem på en egen liten skiva
- Eventuellt kan pianolektioner också utveckla mig musikaliskt (spelar piano, men bara sporadiskt när tillfällig glädje faller på)
* Saxofonlektioner (och hyra) plus/minus övningssordin ~ kostnad okänd
- Spelade trumpet innan men tröttnade. Saxofon däremot verkar ju hur kul som helst! Är verkligen sugen på ett nytt instrument!
- Bör betänkas att jag inom inte alltför lång framtid kommer att lämna barndomshemmet, hur går det då med min förhoppningsvis nyfunna kramkompis herr Sax?
* Något helt annat
- Okänt och spännande
- VAD?
Nya tag
Min plan, med hjälp från brodern, för min framtida smalhet/välmående är:
* 1: Kosten
- Dumpa godis helt. Jag får ändå bara ångest av det. Det är onödigt.
- Jag har läst så mkt näringslära att jag e.g. vet hur mkt jag behöver äta.
- Försök att inte överäta. Undvik "farliga" livsmedel som jag tenderar att göra det med, e.x. yoghurt. Gröt är ändå rätt gott och mättande!
* 2: Jogging (som träningsform)
- Den ger mig endorfinkickar och jag känner mig stolt/duktig
- Jogga när jag får "jag vill springa!"-känslor. Ha som mål att säg komma iväg till en början 2 ggr i veckan. Oavsett när.
* 3: Styrke
- Vill börja på ett nytt gym, ska bara hitta ett jag trivs på. Gerdahallen var ingen hit enligt mig.. kanske fitness24seven eller ngt annat i lund. Ev forum (dock dyrt!)
- Tänkte börja när jag slutat sommarjobba. Ha ett 2-dagarsprogram 2 ggr i veckan, tyngre träning (man blir inte stor, särsklit inte när man är på "diet/deff".) Dessutom är muskler snyggt :D Jag drömmer om finare former (iofs mkt pga övervikt). En snygg V-formad rygg äger!
* 4: Inställning
- Måste bara ge mig den på att tillämpa det också och inte tänka att det är kört. Jag blev ju inte tjock över en natt, right?
- Det här är det svåraste. Någon skrev på ett forum att viktminskning är 99% mentalt, och även om det var skämtsamt menat ligger det något i det. Det är ju ändå invanda vanor och mönster, trösklar som ska övervinnas. Men banne mig det SKA gå.
WTF??
Den är BORTA!
ARGGH!
Mission: Lund - Östersund
Jag har fått ett uppdrag av dem, att hjälpa till med att för polisens räkning köra 64 bilar till Östersund. Så den 19 maj kommer vi alltså köra varsin bil upp, i grupper om 10 fordon. Får slaggning över natten och dagen därpå får vi gratis betalt flyg hem till Lund. Plus 200 kr per dag i "reward"! Men det är ju mer för upplevelsen, och att man känner att man gör ngt bra. Min ömme Fader (hm.. ömme.. ) tror nämligen att det ska upp 64 polisbilar som ska användas för stort säkerhetspådrag kring ett stort möte, EAPC security forum (googla för info då jag inte förstått hur man länkar här). Det kommer en bunt utrikesministrar och i terrorns tid måste även lilla Åre skyddas. Tydligen ska det vara det största säkerhetspådraget i Sveriges historia..
Det blir spännande och säkert kul att träffa folk. Undrar om vi får ha uniform, eftersom vi är i bilkårens "tjänst"? *vill*
Lite coolt vore det ändå att köra polisbil genom halva landet....Nej nu ska jag inte blåsa upp mig så jag spricker, utan istället bli satt på plats av några lvl 4 mountain boars. Min stackars tauren/warrior behöver lite lvl:ing. Over and out / Ullis
Ps. Jag är inte 100% på att det är detta bilarna ska användas till, inte heller att det är polisbilar. Men det lutar åt det, eftersom bilarna ska hem igen den 26-27 precis i fas med mötet...Ds
Tjockångest
Hur ofta besvarar min hjärna det problemet med ett "Det är inte lönt, du kommer aldrig fixa det."
Hur många kvällar tänker jag att imorgon, DÅ ska det ske. Då ska jag ändra mig. Istället för att äta fyra yoghurttallrikar till frukost ska jag äta gröt och en kesomacka. Men den där tanken om ändring är nästan alltid som bortblåst när det är dags för frulle.
Varför? Hur kan ens tankebanor bli helt snåriga och förstörda över en natt, när jag dagen innan såg hela problemet i klarhet och hade lösningen framme: ät mindre och träna mer. Ja men grattis *applåder*. Bara det att när morgonen och dagen sen kommer finns det massor av tillfällen att inte lyckas äta mindre och träna mer. Så jag känner mig lite fast. Help!
World of Warcraft
Min första karaktär blev en human - mage, än sålänge är det roligt =)
Nej nu ska jag lvla lite.
